Fettisdagen

Fettisdagen, eller något ålderdomligt vita tisdagen (en beteckning som dock även något oegentligt används för tisdagen i stilla veckan), i Finland fastlagstisdagen, är i kristen tradition tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Dagen är därmed rörlig, och kan infalla som tidigast 3 februari och senast 9 mars. Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna i fastlagen, dagarna före fastan, där den första är fastlagssöndagen och den andra är blå måndagen.

Namnet fettisdag är bildat av ”fet” och ”tisdag”, där fet syftar på all god mat som brukade ätas på fettisdagen. Ordet är belagt sedan 1594.

Semlor

Att det är sista dagen innan påskfastan har givit upphov till traditionen att denna dag, och ursprungligen bara denna dag, äta semlor, även kallade fastlagsbullar eller fettisdagsbullar. I södra Sverige har de traditionellt ätits på fastlagsmåndagen. Dagen kallades då för ”bullamåndag”.

I Sverige äts bullarna oftast med vispgrädde under bullens avskurna ovansida, och med mandelmassa i en urgröpning mitt i bullen. I Norge och Danmark har fastlagsbullarna sylt i stället för mandelmassa och ibland även vaniljkräm.
I Svenskfinland kallas semla för fastlagsbulle, i Norge och Danmark för fastelavnsbolle.

En semla, även kallad fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller, i versionen med varm mjölk, även hetvägg, är ett slags bulle eller bakelse av ljust vetebröd med söt fyllning med mandelmassa och grädde. Bullen förekommer i olika former i Skandinavien samt Finland och Baltikum, och är associerad med fastlagen innan påskfastan; särskilt fettisdagen men också blåmåndagen, då den äts enligt traditionen.
Ordet semla kommer av latinets ”simila” som betyder vetemjöl och var från början endast beteckningen på själva den ljusa vetebullen utan fyllning (jfr tyskans Semmel). En semla är på finlandssvenska vad som i Sverige kallas småfranska, fralla eller rundstycke. I Skåne och i andra delar av södra Sverige samt i Svenskfinland heter bakelsen fastlagsbulle. I Norge och Danmark kallas den för fastelavnsbolle och innehåller vanligen sylt i stället för mandelmassa och ibland även vaniljkräm. Även i Estland är semlan populär och heter vastlakukkel.