Jul traditioner

Våra traditioner
Advent
Julklapparnas historia
Lucia
Julmaten
Julstänger och julgranar
Julpynt
Julottan
Jultomten
Julbocken
Trettondag jul
Julvärd i TV
Julkalendern
Adventskalender
Jultraditioner
Julevangeliet Lukas 2: 1-20


Våra traditioner

Julen i Sverige firas i nästan två månader. Vi ser med glädje fram emot julafton, och förutom alla förberedelserna finns det mycket annat vi gör som har blivit en del av vårt julfirande idag. Men hur kom dessa traditioner till och vad ligger bakom dem?

Till sidans top


Advent

Ordet advent kommer från latinet och betyder ankomst. Advent firas i Sverige under tiden från fjärde söndagen före jul och alla söndagar fram till julafton.
Med första söndagen i advent inleds det kristna kyrkoåret. I det gamla bondesamhället var den första söndagen inte någon särskilt markerad dag, medan den numera firas som en extra högtid.
Vid gudstjänsterna denna dag är kyrkorna för det mesta välfyllda och man sjunger psalmer som ”Bereden väg för Herran” och ”Hosianna” och överallt är levande ljus tända. Den här dagen är en av våra största kyrkogångsdagar.
Advent har firats sedan 400-talet som en förberedelse för julen. Vår adventsljusstake med sina fyra ljus har sitt ursprung i 1890-talet.
Efter tysk förebild kom adventskalendern till Sverige på 1930-talet. Den första svenska adventskalendern gavs ut 1934 av Sveriges Flickors Scoutförbund. Tecknare var Aina Stenbeck- MasOlle.
Den numera mest spridda varianten av adventskalender är Radiohjälpens. Radion började att sända adventskalenderprogram 1956 och 1960 följde TV efter, numera kallas den inte längre för adventskalender utan för julkalender.

Första advent infaller i år den 28 november. Du kan väl de olika verserna som läses vid varje
advent?
När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas
att fira få advent
När andra ljuset brinner
är snart Lucia här
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär
När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr
och vi bakar kakor
och har ett fasligt styr
När fjärde ljuset brinner,
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan

Till sidans top


Julklapparnas historia

I äldre julfirande spelade julklapparna ingen framträdande roll. Det förekom julgåvor till
barnen i välbeställda familjer under 1600- och 1700-talen, men först senare började det bli
vanligt med sådana presenter i bondgårdarna.
De ”julklappar” som fanns före de riktiga presenterna var skämtgåvor, som kastades in i
hemlighet sedan någon först klappat på dörren. Gåvan kunde vara en halmdocka, ett vedträ eller till och med en grisfot. Till gåvan hörde en skämtsam, ibland kanske elak vers. I den formen var klapparna en del i upptågen som hörde till julfirandet i byarna. Ordet klapp anses höra samman med just bankandet på dörren.
Den givmildhet som av tradition skulle prägla julen tog sig uttryck på andra sätt. Allt gårdens folk skulle ha sina gåvor. Det bakades bröd och stöptes ljus till byns fattiga.
Generositeten kom också gårdens djur till del. De fick extra och särskilt gott foder på
julafton.
Äldre än julklapparna är nyårspresenterna, som fanns redan under medeltiden. De anses ha sitt ursprung i de gåvor som hörde till nyårsfesten i antikens Rom. Då gav man varandra presenter med goda önskningar inför det nya året. Nyårsfirandet och firandet av Kristi kom så småningom att sammanfalla och nyårsgåvan blev en julgåva.

 

Till sidans top


Lucia

De tidigaste uppgifterna om ”lussefirande” med mat och dryck, musik och upptåg är från 1700-talet och kommer från Västsverige. Där var det vanligt att husets folk väcktes tidigt om morgonen av en vitklädd flicka med ljuskrans kring håret och som bjöd på dryck, ofta glödgat vin. Troligen kom seden till de värmländska och västmanländska bruken med inflyttade bruksförvaltare och smeder från Tyskland.
Den 13 december bär sedan medeltiden det katolska helgonet Lucias namn. Enligt den gamla kalendern som gällde till 1753 inföll årets längsta natt vid Lucia. Lucianatten var full av varsel och förebud då man måste vara försiktig. Enligt den nya kalendern infaller
vintersolståndet 20-21 december, men föreställningen om Lucianatten som den mörkaste natten levde kvar.
I universitetsstäderna Lund och Uppsala tog de västsvenska studenterna upp Luciafirandet under 1800-talets lopp. På Skansen kunde besökare 1893 för första gången möta Lucia i vit dräkt och med ljuskrona på huvudet. Det var i den formen hon kom att bli känd och firad.
Folkrörelserna tog upp Luciafirandet vid sekelskiftet, men riktig fart på Luciafirandet blev
det först när Stockholms dagblad 1927 ordnade en tävling där Stockholms Lucia röstades fram.
Efterhand svalnade intresset för tävlingen men lussandet i hem, skolor och på arbetsplatser hade då blivit en tradition.

Till sidans top


Julmaten

Förr var det arbetet med maten som dominerade julförberedelserna och i själva julfirandet intog maten en central plats. Det lagades särskild mat, bakades särskilda bröd och man åt finare gröt än annars. Det var en vedertagen uppfattning att ett överflöd av mat under julen skulle ge överflöd under det kommande året.
Kosten var förr ofta enkel och enahanda. Gröt och bröd var basmaten och om det förekom fisk eller kött var den saltad och torkad. Därför var julbordet så efterlängtat.
Man talade förr om storsysslorna inför julen: byk, slakt, ljusstöpning, brygd och bak. Baket
tog längst tid i anspråk. Det bakades stora mängder av olika sorter, mest grovt och halvfint
bröd. Det finaste brödet bakades av vete, och av degen formades ofta bockar, gubbar och andra speciella julbröd.
Julbord betyder i det här sammanhanget det bord som dukades på julafton i den helgrustade stugan. Julaftonsmåltiden var julens, kanske årets, högtidligaste stund.
Färsk mat var förr en ovanlighet och hade festprägel. Vid slakten på hösten konserverades allt genom att saltas, torkas och rökas. Strax före jul slaktade man enstaka djur för att få färskt kött till julbordet.
Korngrynsgröt kokad på mjölk kallades vitgröt och var förr efterrätt i alla festsammanhang. Det dröjde länge innan risgryn började säljas i Sverige. Under 1800-talet, när det fanns risgryn i handelsbodarna, var det ändå vanligt att man kokade kalasgröten på hälften korngryn och hälften risgryn. Risgrynen var för dyra.

Till sidans top


Julstänger och julgranar

Långt före vår julgrans tid var det vanligt att man hämtade granar eller andra träd från skogen och satte upp på gårdarna föra julen. De kvistades av så att bara en ruska i toppen lämnades kvar. Dessa julstänger restes ofta på Tomasdagen som ett tecken på julens inträde. De var vanliga i hela landet till slutet av 1800-talet.
Den vackert klädda julgranen spelar en central roll i vårt julfirande, men seden är inte
särskilt gammal i Sverige. Först för cirka hundra år sedan kan man räkna med att det fanns klädda granar i de flesta svenska hem till jul.
Den äldsta uppgiften om en svensk julgran är från 1741. I ett brev berättas om ett julträd på herrgården Stora Sundby i Södermanland. Det var klätt med ljus, saffranskringlor och äpplen.
Seden kom från Tyskland där julgranar då börjat bli populära.
Under 1800-talets lopp sprids julgranen till städernas borgare och landsbygdens prästgårdar för att i slutet av 1800-talet bli vanlig också hos bönderna. Julgranarna var förr ofta klädda med ätbara saker som äpplen, karameller och pepparkakor. Man gjorde också pynt själv av silkespapper och bokmärken. Stearinjus sattes i hållare som fästes på grenarna.

Julgran

Idag kan man nästan inte föreställa sig en svensk jul utan en julgran, lyckligtvis kan man köpa bra, vackra och billiga exemplar av julgran överallt i landet.
Inspirationen för at ha en julgran kom från Tyskland, där har man i många år njutit av
traditionen att flytta in en julgran i vardagsrummet runt jul.

Den första rapporterade svenska julgranär från 1741, men det dröjde innan seden spred sig
utanför godsen och herrgårdarna. Först kring 1900 hade den trängt bort de äldre mer bondska trädprydnaderna även ute i stugorna. Äldre tiders julgranar var oftast små och kunde vara placerade i en kruka eller på ett bord. De första svenska granarna var i allmänhet dekorerade med vaxljus och godsaker som frukt och konfekt.

Det blev dock allt vanligare att familjerna började tillverka sina egna prydnader i papper och halm. Från åren kring 1880 fanns det färdiga julgransprydnader att köpa i de större svenska städerna. De finaste var importerade från Tyskland.

Köp en julgran till jul

Det vanligaste trädet till vardagsrummet är Rödgran, den är själva symbolen och begreppet av en julgran. Man kan även använda Kungsgranen, som har mjukare, plattare barr, den håller även barren längre. Vill man urskilja sig lite med sin julgran, ska man köpa en Silvergran. Den har blågröna och silverfärgade barr och används ofta som pynt i skyltfönster. Egentligen kan man även använda en Serbgran som julgran, den tappar inte sina barr och är smalare än andra granar, den används ofta i krukor.

Till sidans top


Julpynt

Julpynt har sitt ursprung från de gamla julmarknaderna som fanns i Tyskland under 1600-talet.
Då var det främst jultomtar som användes som julpynt. Formades som till exempel pepparkakor, sockerstänger och annat julgodis. Under 1800-talet blev mycket annat julpynt utbrett. Det var särskilt julpynt till julgranen, men även julpynt format som korgar och hjärtan, som kunde innehålla söta saker såsom nötter, kakor, russin och frukt

Utbrett julpynt

Idag känner vi till många olika sorters julpynt. Här nämner vi några:

Julljus: Att pynta julgranen med julljus är känt redan från den första tiden julgranen fick
plats i vardagsrummet. Det kan spåras tillbaka till 1600-talet. Ljuset symboliserar liv och
glädje i en mörk tid, och är perfekt till juldekorationer, så länge man tänker på brandfaran!

Änglar:
Redan under mitten av 1880-talet blev änglar utbrett som juldekorationer i Sverige. Änglar förknippas med den kristna kulturen, men förekommer även i buddismen, islam, hinduismen och judendomen, där änglaliknande varelser används som sändebud.

Glitter:
Glitter är namnet på tunna kopparliknande trådar, som idag mest görs av papper i metallfärger, men förr i världen gjordes det faktiskt av koppar. De läggs på trädet som juldekorationer och skapar återspeglingar bland grenarna.

Julpynt görs idag i otroligt många olika varianter. Till exempel som girlanger, julspel,
julstjärnor, tomtar, julgranskulor och mycket, mycket mer.

Idag börjar butikerna pynta med julpynt redan i november. Det tycker många människor är helt för tidigt, men man kan inte bortse från att julen har blivit kommersialiserad, och att många företag hämtar stora delar av sin inkomst under julhandeln.

Till sidans top


Julottan

Förr var juldagen den viktigaste kyrkogångsdagen under julen. Julottan kunde börja redan
klockan fyra, senare blev kloclan sex en vanlig julottetid. Så många som möjligt skulle med
till julottan, men någon måste vara hemma och passa ljusen och elden som brann och även
förbereda den mat som skulle ätas när gårdens folk kom tillbaka från kyrkan.
Färden till kyrkan var högtidlig. De vackraste slädarna och de finaste seldonen togs alltid
fram den morgonen. Alla, både de som gick och de som åkte släde lyste upp vägen med bloss.
Också klangen från hästarnas bjällror i den mörka julnatten bidrog till att göra julottefärden till en av årets stora händelser.
Om färden till kyrkan var värdig, blev hemfärden ofta brådstörtad och stökig. Det ansågs att den som kom hem först från kyrkan på juldagen först skulle få skörden bärgad under den kommande sommaren. Detta ledde ofta till kappkörning längs vägarna.
Efter den långa julaftonen, de få timmarnas sömn och morgonens julottefärd behövde alla vila.
Juldagen var av tradition en stilla dag. Alla skulle hålla sig hemma och ingen fick störa
stillheten.

Till sidans top


Jultomten

Jultomten kom invandrande till Sverige från kontinenten på 1860-talet. Bilder av det katolska helgonet S:t Nikolaus, barnens givmildskyddshelgon, spreds genom jultidningar och julkort och gav form åt den moderna tomten. I Sverige fick jultomten sin särprägel när Jenny Nyström på 1880-talet började teckna och måla sina tomtar. Hon gav dem drag av både Nikolaus och den gamla nordiska gårdstomten. Det är först vid början av 1900-talet som jultomten får en framträdande plats i den svenska julen, och det är också då som julklappar börjar bli vanligare. Den rödklädda tomten blev snart en självklar symbol. Det blev också vanligt med prydnadsfigurer och ljusstakar i tomteform.
Den nordiska gårdstomten som fick sin gröt på julnatten har egentligen ganska lite med
julklappstomten att göra. Gårdstomten var ingen generös givare utan krävde själv gåvor som tack för tjänster han gjort gården. Man såg honom nästan aldrig men man visste att han vakade över allting, över husen, djuren och husbondfolket. Det märktes när han blev misslynt, då kunde det gå illa med både skörd och boskap. Det var för att hålla tomten på gott humör och tacka honom för god hjälp som man varje julafton gav honom en stor skål av den godaste gröten.
Man anser att tomtens ursprung går tillbaka till förkristen tid. Ordet tomte hänger samman med att han rådde över den tomt där gårdens byggnader var uppförda. Över hela världen finns föreställningar om att människors boplatser varit beskyddade av övernaturliga väsen. De såg till att boplatsen sköttes, att djuren behandlades väl och att allting blev ordentligt gjort.
Man visste vad han krävde och försökt uppfylla hans önskningar.

Till sidans top


Julbocken

Bocken har lång tradition i svenskt julfirande. Från alla delar av landet finns uppgifter om denna både älskade och fruktade figur. Han dök upp utklädd till bock med horn och ansiktsmask och med en fårskinnsfäll över kroppen. Han kunde ha sällskap med andra utspökade personer, både julspöken och stjärnbärare och Judas med pungen. Sådana sällskap brukade komma annandag jul.
Det var byns ungdomar som drog runt mellan gårdarna föra att samla slantar och mat till de kalas som avlöste varandra från annandagen till Tjugondag Knut.
När julklappar började bli vanliga i de adliga och högborgerliga familjerna vid slutet av 1700-talet behövde man en julklappsutdelare. Den bråkiga och älskade bocken fick rollen som frambärare av gåvorna.
Fortfarande hundra år senare är det bocken som kommer med julklapparna i Alice Tegners sånger och Elsa Beskows välkända sagobok Petters och Lottas jul. Men strax efter sekelskiftet 1900 blir det allt vanligare att tomten delar ut presenterna medan bocken kan vara den som bär julklappssäcken.

Till sidans top


Trettondag jul

Det finns flera orsaker till varför vi firar trettondag jul, och anledningarna har skiftat med
tidens gång, men flera av dem hänger ihop.

I den första kyrkokalendern räknades trettondag jul som Jesu födelse, men redan på 300-talet flyttades Jesu födelse till 24e eller 25e december.

På trettondagen firades istället som ett minne av Kristi dop, vilket fortfarande förekommer i vissa länder. I Sverige väntar vi dock till första söndagen efter trettondagen, och låter
trettondag jul stå för Guds uppenbarelse bland människorna och hans härlighet.

I många kristna länder tillhör trettondagen de tre vise männen. Under medeltiden sades det att tre vise män kom fram till Betlehem just denna dag med sina gåvor guld, rökelse och myrra.
Detta firas på många håll genom att utbyta presenter denna dag och inte under julafton som vi gör i Sverige.

Fram till 1600-talet omfattade julen tolv dagar, och trettondagen markerade slutet på den så kallade jultolften. I våra dagar varar julen i tjugo dagar, fram till Tjugondag Knut då julen dansas ut och granen traditionellt och bokstavligt kastas ut.

Stjärngossespel var även vanliga förr denna helg. Utklädda ungdomar gick runt med en stor stjärna och sjöng eller uppförde små spel om hur de tre vise männen blivit upplysta om Jesusbarnets födelse genom stjärnan. Även Judas ingick i dessa spel, och man samlade ofta in pengar och gåvor, vilka användes till kvällens lek och upptåg. Det protestantiska Sverige bekämpade denna förändring kraftfullt under 1600- och 1700-talen, men seden höll sig fast. Än idag lever den vidare, till exempel på Möja i Stockholms skärgård.

Till sidans top


Julvärd i TV

En julvärd i tv är en person som under julafton presenterar julens program i någon tv-kanal.
Frågar man de flesta i Sverige så är det bara en julvärd i TV som gäller, Arne Weise. Under 30 år har Arne Weise varit julvärd i svensk tv, ett uppdrag många hade hoppats skulle vara för evigt, men nu har Arne Weise lämnat tv-rutan under julafton och olika kända personer får ta del av hedersuppdraget att vara julvärd i tv.

Vem är Arne Weise? Sveriges favorit jultomte föddes i Malmö den 28 februari 1930. När han var ung red han mycket och hade hundar. På äldre dagar har han avstått från att ha husdjur då han anser att de ska ha rätt att leva fritt i naturen. Under 1960-talet kämpade Arne med Lasse Lönndahl om titeln Sveriges äldsta tonåring, en tävling som Arne förlorade då Lasse var två år äldre!
Oavsett vilka bedrifter Arne har åstadkommit så kommer han alltid att vara känd som mannen som presenterade Kalle Anka och hans vänner för hela svenska folket. Vad gäller Arnes egen jul är hans favorit avsnitt Lady och Lufsen och Ferdinand. Hans favorit jullåt är Christmas Song av Mel Tormé som sjungs av Nat King Cole. Vill man att Arne Weise ska komma hem på julmiddag borde man bjuda på schmaltz, grishuvud, sill och goda ostar. Att där finns gemenskap och värme är ett annat krav som Arne ställer på sitt julfirande.

Till sidans top


Julkalendern

En återkommande begivenhet varje år är TV:s och radios Julkalender, som både gammal och ung kan glädja sig åt.

Julekalendern i radio

Julkalendern i radio är ett program som sänds av Sveriges Radio. Den första julkalendern i
radio sändes 1958 och hette ”Julbestyr på en bondgård”. Från 1960 fram till 1972 samsände radio och tv samma julkalendrar, ibland med olika namn. Sedan 1972 har kalendrarna varit olika för radio och TV. Undantaget var då man 1976 repriserade Teskedsgumman i både TV och radio.

Julkalendern på TV

Julkalendern på TV är en årligen återkommande TV-serie i Sveriges Television. Den sänds varje dag från 1 december fram till julafton den 24 december. Julkalendrarna har avlöst varandra och med tiden blivit en av julens viktigaste traditioner, särskilt för barn. Den första julkalendern hette ”Tittelitute” och visades år 1960.

Till sidans top


Adventskalender

En adventskalender är kul både för barn och vuxna. En adventskalender kan vara utformad som en presentkalender, eller som en kalender med luckor.

En adventskalenders viktigaste syfte är att beräkna dagarna fram till jul. På så sätt kan både barn och barnsliga själar följa med, med en adventskalender känns tiden fram till den 24 december mycket kortare.

Till sidans top


Jultraditioner

Julen är en härlig högtid fylld med massor av mat, presenter och en hel värld av
jultraditioner. Jultraditioner som vi känner till dem idag, tog långsamt form redan under 1500 -talet, då man åt särskild mat i Europa i förbindelse med julen. Idag är svenska jultraditioner en blandning av hundratals olika jultraditioner från hela Europa. Den mest grundläggande av alla jultraditioner är nog att i överensstämmelse med den kristna tron, ska där råda fred på jorden den natt som Jesus föddes. Det är grundlaget för alla andra jultraditioner.

Jultraditioner breder sig ut över stort sett alla begivenheter under julen. Oavsett om vi äter, dricker, besöker vänner, handlar, sjunger eller arbetar kan jultraditioner bringas in.
Jul i Sverige

Mat:
På julafton äts det skinka, köttbullar och sill. Det äts risgrynsgröt eller Ris a la Malta till
efterrätt. Under juldagarna äts söta saker i form av pepparkakor, kola, knäck, marsipan,
choklad, godis och så vidare.

Dricka:
Enligt många svenska traditioner dricker man mest glögg fram till jul, antingen med eller utan alkohol. Den danska traditionen med att dricka julöl är också väldigt utbredd. Under middagen skålas det med snaps, och under julklappsöppningen dricker de vuxna ofta öl, cognac, kaffe eller portvin.

 

Till sidans top


Julevangeliet Lukas 2: 1-20

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen
skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var
landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva
sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden
Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska, och de lovade Gud och sade:

»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.» Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Till sidans top