Midsommarstång

Midsommarstång eller majstång kallas en stång som kläs med löv och blommor, som sedan reses för att dansas runt. Detta sker enligt framför allt svensk tradition vid midsommar varje år. För att klä stången används företrädesvis björklöv som dekoreras med blommor. Stången, som kan täckas helt med löven, har ofta en grundform av ett kors med två flätade ringar fästa under den horisontella bommen, men stängernas utseende samvarierar lokalt och regionalt.

I Finland, Norge och Danmark är det tradition med midsommareld i stället för midsommarstång (Kokko, Sankt Hansbål). Stångtraditionen finns också i de svenskspråkiga områdena i den finska skärgården.

Historia
Etymologi
Fastlandssvensk midstommarstång

 

 

 


Historia

Många av de äldsta beläggen för majstänger förekommer i olika former av förbud, de flesta förbuden riktar sig dock inte mot resandet av själva stången utan mot festupptågen omkring den. I Erik Dahlbergs stora 1600-talsverk Suecia antiqua framgår att majstångsbruket var tämligen vanligt i städerna under samma århundrade. Skillnaden var dock att stängerna stod uppresta året om.[1]
Olika byar tävlade sinsemellan om vem som kunde resa den vackraste stången.
Midsommarstänger omnämns så här av Carl von Linné i berättelsen om hans resa till Västergötland år 1746:

”Midsommarafton kommo vi efter 9 kvarts resa, tillbaka ifrån Läckö till Lidköping, klockan 12 om natten, då vi hela vägen sett ungdomen, i sin ålders midsommar, fägna sig av årets behageligaste tid. Majstänger voro på många ställen upprättade och beklädde med löv och blomster, omkring vilka drängar och pigor, efter sina förfäders urgamla vis, årligen dansade natten för och efter midsommardagen. Detta menlösa nöje nekades fuller dem av själesörjarna; men det hade så rotat sig från hedenhös, att det svårligen kunde tagas bort, och tjänstefolket, som nu gjorde sig ledigt, tyckte med skäl kunna påstå ett par nätters ro av sitt årliga arbete. „
Enligt Mai Fossenius inspirerades den svenska midsommarstången av en tysk tradition där man pyntade med löv och grönt vid festliga tillfällen, och som blev populär i Sverige under 1300-talet. Förmodligen är det ett romerskt bruk att pynta med grönt i samband med nyår som anknutits till första maj-firandet i norra Europa eftersom 1 maj räknats som en nyårsdag.

Till sidans top


Etymologi

Ordet majstång kommer av att midsommarafton ursprungligen firades genom att man lövade – majade – sina hem. Det kan hänga samman med årstiderna; i maj slår löven ut, att klä något med löv blir då att ”maja” detta. En annan förklaring till ordet majstång är att den äldre tyska traditionen var att man reste majstången kring första maj, efter att man bränt upp vinterns häxerier i valborgsmässobålet. Att Sverige, som nästan enda land i världen, har majstång i juni skulle bero på att de tyskar som bosatte sig i Sverige inte fann de blommor de ville ha i maj, och därför sköt upp majfirandet till juni. Ordvarianten midsommarstång finns bevarad i skrift sedan 1600-talet.

Till sidans top


Fastlandssvensk midstommarstång

En vanlig midsommarstångtyp på det svenska fastlandet är den helt lövade stången med en korsarm från vars ändar det hänger lövade och ofta blomsterprydda kansar. Lövningen utförs vanligen med björklöv.
I bland annat Småland förekommer en helt lövad midsommarstångtyp utan korsarm och med en stor krans som hängs vågrätt omkring stången nära stångens topp. Lövningen utförs vanligen med björklöv och kompletteras ofta med blommor.

Denna text är i från http://sv.wikipedia.org/wiki/Midsommarst%C3%A5ng

Till sidans top