Kategori: Lärgården

Jag har just lyssnat på en mycket intressanta radioprogram som berör mig och det som jag läser om just nu. (specialpedagogik 1) Filosofiska Rummet på P1 där man diskuterar vad psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser gör med vår bild av normalitet och sjukdom.

Mycket intressant och lärorikt men framför allt jag känner igen mig

Om programmet

Nya tider, nya dignoser.  Fredrik Svenaeus, professor i filosofi, Karin Johannisson, professor i idé och lärdomshistoria och Rolf Alzén, läkare och docent i medicinsk humaniora diskuterar vår tids psykiska lidande.

Panikångest, depression, bipolär sjukdom, ADHD och Asberger. Floran av diagnoser växer, och skapar nya bilder av vilka vi är. För många är diagnosen  en befrielse och en bekräftelse på att det lidande man upplevt har en orsak. Samtidigt riskerar utrymmet för det normala att krympa. I boken Homo Patologicus – medicinska diagnoser i vår tid, beskriver filosofen Fredrik Svenaeus dilemmat med diagnoser och det är också ämnet i programmet.

Lyssna på programmet här!

Idag har jag svarat på kursens sista Gruppdiskussion – Metoder, stöd och hjälpmedel.

Vilka fantastiska hjälpmedel det finns och så mycket olika hjälpmedel som AKK, Kognitiva hjälpmedel, Taktila hjälpmedel intressant ämne att diskuterar så nu väntar jag på eventuell respons på mitt inlägg samt att få ge respons på mina klasskamraters inlägg.

Idag kom min kursbok Specialpedagogik 2 (Läs mer om denna kursbok här)

Den här boken vänder sig till den som ska läsa kursen Specialpedagogik 2 som ingår i Vård- och omsorgsprogrammet och Barn och fritidsprogrammet. Kursen Specialpedagogik 2 bygger på kursen Specialpedagogik 1 och utgår därför från att eleven har en del förkunskaper att bygga vidare på

Den verkar vara lika intressant som den första boken Hoppas att dom hinner lägga upp alla sidorna i MP3 som jag kan ladda hem innan kurs starten

Den 10 februari 2009 fick jag diagnosen dyslexi skriv- och lässvårigheter.

Sedan januari 2011 till och med juni 2012 har jag pluggat svenska på ÅSÖ vuxengymnasium, och började använda papper och penna genom att skriva.

Augusti 2012 började jag på Lärgården på barn och fritidsprogrammet och gjorde skriftliga proven, detta innebar att jag i för väg skrev svar genom att skriva så korta svar som möjligt för att på så satt veta hur jag skulle skriva samt stava så jag slapp sitta i timmar med provet sedan memorerade jag texten, själva provet gick bra men jag var orolig efteråt om dom kunde läsa mina svar och när jag kom hem var jag så psykiskt trött så det tog mig timmar att återhämta mig.

Vid den sista skriftliga prov så bad jag om att få göra den muntligt och det var det bästa jag har gjort mådde jättebra efteråt och själva provet gick under en halvtimme.

Jag ville inte erkänna att jag hade ett funktionshinder, ville vara som alla andra elever som gör sina skriftliga prov samt att jag inte riktigt ville erkänna min Funktionsnedsättning och mina funktionshinder

Så jag funderade på en text i kursboken

Den grundvärdering man har om orsaken till att hjälpmedel och metoder används är alltså om vi anser att huvudpersonen ska normaliseras, integreras, anpassas eller bli mer självständig. Är det huvudpersonen som ska anpassa sig till omgivningen eller omgivningen som ska anpassas till huvudpersonen

Jag kommer fram till omgivningen ska anpassas till mig så att jag blir normaliseras, integreras, anpassas eller bli mer självständig.

Nu blir det muntliga prov här efter